Bedlingtonträffen sommaren 2012
(tyvärr inga foton från denna helg)
I Stockaryd hos Laila & Janne

I år var bedlingtonträffen i Småland, närmare bestämt i det lilla samhället Stockaryd .
För min del blev det en resa, som bara tar 40 minuter hemifrån, eftersom jag bor i Värnamo.
Vid 17-tiden packade jag in mitt pick och pack i bilen samt mina två hundar, Micki och Fabian. De känner ju på sig att något är på gång, när jag börjar packa och springer bara i vägen för mig, så jag placerade ut dem i bilen först. Då blev de lugna. Trots att jag bara skulle vara borta i två dygn, så blev det en hel del att ta med och bilen blev ganska full. Det blev lite stressigt på slutet för jag hade föresatt mig att komma iväg vid
17-tiden och då skulle jag även förbi Lisas hund- och kattshop för att hämta lite priser till lotteriet. Att gå in till Lisa brukar ta minst en halvtimme för det mesta, för det blir alltid en massa prat, vilket ju är trevligt, men det tar ju tid. Eftersom det just då råkade vara solsken och varmt och jag ville iväg, så var jag fast besluten att klara detta besök på mindre än en minut. Lisas man mötte mig i dörren, och tyckte jag skulle lämna bakluckan öppen med tanke på solen och värmen. Han visste väl hur det brukar vara. Jag var väl på gränsen att vara oartig,
men jag klarade tidsgränsen.

Resan till Stockaryd är ganska vacker. Landskapet är skiftande ibland med skog och ibland lite mer öppet. Sommartid är det speciellt vackert, när man passerar golfbanan med Hindsens glittrande vatten i bakgrunden, Nydala med sin lilla vackra kyrka och gamla kloster,
sedan lite mer skog igen.
Vrigstad kör man bara igenom och därefter är det endast 10 minuter kvar genom skog och plötsligt är man i Stockaryd.
 Träffen skulle vara hemma hos Laila och Janne på deras tomt i år. De har en stor tomt, vars baksida vetter mot ett skogsområde. Det är rena idyllen med lövskog. Jag skulle få bo i deras husvagn, vilket ju var härligt. Ami och Rolf hade anlänt dit redan på
torsdagen och slagit läger för att kunna förbereda och resa tältet m.m. (De bor ju bara 5 minuters promenad därifrån). De var på ”semester” där, fick jag veta. Underbart, tänkte jag. Man måste ha roligt så länge man lever!
 Jag blev varmt välkomnad och inom fem minuter hade Janne och Rolf gjort i ordning en egen hage åt mina två hanar.
Det fanns nämligen två löptikar i hundsällskapet och här gällde det ju att se till att inga oplanerade valpar skulle bli till.
Kompostgaller är verkligen en bra uppfinning! Micki och Fabian fick alltså en egen hage att strosa runt i. Härligt!
Sedan hade vi en jättetrevlig kväll tillsammans.

Det var ljummet i luften och vi satt på deras altan, grillade och hade mysigt. Janne hade eldat och värmt upp vattnet i deras badtunna, så när skymningen föll, var det lagom att krypa ner där och fortsätta att mysa. Vattnet var 40 grader, berättade de för mig, som ju aldrig varit med om detta tidigare. Att bada i 40-gradigt vatten hemma i badkaret är ju inte alls detsamma. Det här var en härlig upplevelse. Så skönt! En lampa på botten av tunnan lyste och en bricka i form av en livboj flöt på ytan, och där man kunde placera sitt glas. Där satt vi i tunnan och med jämna mellanrum reste någon på sig för att få lite svalka en stund.
Blev man riktigt varm, kunde man gå ner till en plastpool på gräsmattan och kyla av sig lite en stund. Jag behöver knappast
tala om att stämningen var mycket god och att vi hade trevligt tillsammans.
Vid midnatt bröt vi upp för natten. Jag gick in till mina hundar, som jag stängt in i husvagnen lite tidigare. Hela husvagnen gungade,
när de hörde mig komma. Fabian, som antagligen skällt för mycket under kvällen fick bara fram ett ynkligt skall.
I husvagnen var det mysigt. Jag bäddade åt mig och Fabian lade sig i fotändan och Micki mitt i sängen.

Precis som hemma! Med lite lock och pock makade de på sig så att även jag fick plats. Det fanns ju faktiskt en säng till, men den var ju inte bäddad. Micki ville bara ha en liten kelstund med matte, som ju inte haft honom i knät på hela kvällen.
Efter en liten stund hoppade han över till den andra sängen och försvann ner bakom alla kuddarna.
Jag låg och läste en bok en stund, innan jag somnade och sov gott hela natten. Sängen var så skön.
På lördagsmorgonen efter frukosten hade styrelsen sitt möte och sedan började några fler anlända med sina husbilar.
Det var tänkt att vi skulle ha klippkurs vid 10.30-tiden, men jag tror att klockan hann bli lite mer. Vädret var mycket ostadigt och precis,
när vi skulle börja, öppnades himlens alla portar och regnet vräkte ner. Det till och med haglade! Vi hade ställt upp klippborden under tältet men det var ju inte så lämpligt att klippa med elanslutna klippmaskiner just då, så vi fick avbryta en stund. Ami, som ju i fjor bara visade hur man ska klippa en bedlis, ville nu att vi hundägare skulle lära oss att sköta vardagsklippningen själva. Det är ju en sak att titta på och en annan att pröva själv. Tålmodigt gick hon steg för steg igenom hur man ska klippa med sax och maskin. Det var nervöst, tyckte jag, för tänk om jag klippte fel! Visserligen växer ju pälsen ut igen, men det kan ju också ta lång tid om man har gjort en tabbe. Viktigt är ju att ha bra utrustning. Det är ju inte så bra att klippa med kökssaxen! Vi gjorde så gott vi kunde och tyckte alla att det var spännande att pröva på.
Vi uppmanades att finjustera pälsen nu ofta, så att den inte blir för lång och formen tappas! Om man gör en liten, liten justering varannan vecka, kanske man kan ha en någorlunda formklippt hund framöver. Ju mer man pysslar med vovven och dess päls desto mer kontakt får man ju. Det här tog i princip 4-5 timmar med vilopaus och lunch som avbrott.
Lunchen i år bestod av kycklingsallad samt kaffe/te med kaka efter. Det var jättegott. Man blev ju hungrig, när man klippte sin vovve.
Vi var ju så koncentrerade hela tiden.
Resten av eftermiddagen förflöt snabbt. Vi hade tipspromenad, som bara handlade om hundar i år. Det var svåra frågor, där svarsalternativen låg mycket nära varandra, så även om man visste på ett ungefär, krävdes det exakt vetskap.
Tre priser delades ut och jag kan stolt berätta att jag fick ett.

Ingen bedlingtonträff utan ett lotteri! Prisbordet var överfullt. Ingen skulle bli utan åtminstone en vinst. Lotterna tog snabbt slut och jag höll på att bli utan. Som väl var fick jag köpa fem stycken av Christina, som hade köpt många. Vi var ju ungefär hälften så många i år och de som vunnit flest förra året – de som satt på den berömda vinstbänken- var ju inte med, men som vanligt är det vissa som vinner lite mer. Vi skojade friskt, när vissa personer knappt hann sätta sig, innan de skulle hämta nästa vinst. Storvinsterna i år var en flaska vin, Give Me Five, och likaså en röd, varm sjal. Rent procentuellt fick jag en ganska bra utdelning på mina fem lotter.

Bedlingtonracet får man ju inte glömma! Det var på baksidan utanför tomten precis vid skogskanten. Åtta hundar ställde upp.
De var så söta när de sprang. En stannade två dm framför mållinjen, en annan sprang ut i
skogen en sväng, en tredje tog ett litet glädjeskutt i luften och en liten omväg, en fjärde ville leka på vägen etc.
Årets vinnare blev Jojje! Alla kom dock i mål under jubel och därefter blev det prisutdelning.

Enligt planerna hade vi också årsmötet på eftermiddagen. Vad som hände där kommer att stå i ett mera formellt protokoll. På kvällen blev det grillning. Vi samlades kring ett långbord under tältet. Kvällen var fin men något svalare än gårdagen, för vädrets makter hade sett till att det kom ytterligare en rejäl regnskur. Då hade de flesta sökt skydd, utom de två valparna, lilla Ester och Paul, som när det öste ner som mest, hade sitt eget lilla race i hagen.
De hade så kul men blev så våta. Efteråt frös lilla Ester så hon skakade och fick sitta hos sin matte insvept i en filt. Timmarna sprang fort iväg
och plötsligt var det kolsvart ute och dags att bryta upp. Innan jag gick till sängs, gick jag ut med mina älsklingar på en liten
nattpromenad i Stockaryd. Det är en lisa för själen att gå ut med hundarna i den svenska sommarnatten och samla tankarna.
Sedan sov jag gott även natt två tillsammans med Micki och Fabian i ”vår” husvagn. Denna kväll var det lite svalare, så det var gott
att ha två värmande hundar att somna tillsammans med.

Söndag morgon blev det frukost på altanen. Vädret var ganska hyfsat men inte sämre än att det var skönt att sitta ute. Det var lite uppbrottsstämning och man började förbereda sig för hemresan. Några skulle åka många mil- andra bara 700 meter. Själv hade jag ca 3,5 mil. Vi var inte så många i år på träffen men vi hade väldigt trevligt och när vi tog farväl av varandra,
uttryckte alla en önskan om att vi skulle ses igen om ett år.
 
Tack till alla som kom! Tack till Janne och Laila som ställde upp att ha oss boende på eller strax utanför tomten och för att vi fick vara på den med våra älskade hundar. Tack för att jag fick bo hos er i er husvagn!
 
/Ulla, Micki och Fabian